La Chambre aux échos-gruppens andra besök på Finlands nationaloperan är en reflektion över ungdomens mod och angst, där Kaija Saariahos musik flätas samman med unga kompositörers verk. Dramaturg och regissör Aleksi Barrière och dirigent Clément Mao-Takacs ger här inblickar i helhetskonstverkets bakgrund.
En färd från mörker till ljus
Under festivalen Musica nova Helsinki för tre år sedan sågs på Nationaloperan verket Violences som knöt ihop två olika kompositioner, vittförgrenade teman, texter och visualiseringar. Alla delar i den skakande helheten påverkade varandra på ett djupt, svårdefinierbart sätt. Just sådana är den franska musikteatergruppen La Chambre aux échos produktioner, som sammanflätar olika konstarter. Publiken bjuds in till en dykning, där frågorna är viktigare än svaren.
Nu besöker La Chambre aux échos (Ekokammaren) igen Finlands nationaloperan för att i Almisalen uruppföra sin nya helhet Between där Kaija Saariahos musik möter två unga kompositörers, Matias Vestergårds och Sebastian Hillis verk. Temana sträcker sig återigen djupt och högt: ungdomens smärta och hopp, att hitta sig själv, Orfeus som stiger ur underjorden, ljuset som stiger ur mörkret.
Hur lyssnar vi på ungdomen?
Gruppen, som funnits i tolv år, leds jämlikt av finsk-franska dramaturg-regissören Aleksi Barrière och dirigenten Clément Mao-Takacs. Gruppen har på den senaste tiden haft nära kopplingar till Finland. För tre år sedan besökte La Chambre aux échos utöver Musica nova också Tammerfors och Viitasaari. Deras planerade uppförande av Kaija Saariahos oratorium La passion de Simone i Musikhuset har skjutits upp fem gånger på grund av coronapandemin, men avsikten är att få verket på scen vid december 2022.
La Chambre aux échos version av La passion de Simone var första gången Aleksi Barrière samarbetade som regissör med sin mor Kaija Saariaho. Stommen i Between utgörs av Saariahos tidiga verk för scenen Study for Life (1981) samt hennes violinkonsert Graal théâtre (1994). Gruppen har enligt principen för sitt processuella arbetssätt tagit sig an båda verken tidigare och de sågs som workshop-uppföranden också i Viitasaari för två år sedan. Verken framförs nu av Secession Orchestra ledd av Clément Mao-Takacs, violinist Peter Herresthal, sopran Tuuli Lindeberg samt skådespelare Thomas Kellner, som hade en viktig roll också i Violences.
Kärnan i Between är ungdomens problematik, förklarar Aleksi Barrière. ”I Viitasaari fick vi idén att kombinera Study for Life med verk av kompositörer som nu är lika gamla som Kaija var när hon komponerade det verket.”
Dramaturgen och dirigenten valde danska Matias Vestergårds och finländska Sebastian Hillis nykomponerade verk. Barrière, Vestergård och Hilli är alla födda samma år. ”Det ger en intressant energi. Kaijas synlighet sprids till yngre tonsättare och samtidigt blir vi tvungna att fråga vilka möjligheter Kaija fick när hon var i samma ålder,” funderar Barrière.
Det ger en intressant energi. Kaijas synlighet sprids till yngre tonsättare och samtidigt blir vi tvungna att fråga vilka möjligheter Kaija fick när hon var i samma ålder.
Study for Life uruppfördes på festivalen Musica nova i 1981. Verket hade inte setts på scen sedan dess förrän La Chambre aux échos återuppväckte det. Det radikala verket är komponerat för sopran, elektronik och ljus. ”Nu är det enkelt att lyssna på, när Saariaho är en framgångsrik kompositör. Men hur lyssnar vi på dem som är unga nu?” frågar Barrière.
Den unga generationens röst kombineras med ett verk som beredde den unga Saariaho väg till att bli operakompositör, och på motsvarade sätt inspireras Graal théâtre av den mogna kompositörens erfarenheter i scenmusikens värld. ”Hon fattade som ung beslutet att våga göra ett experimentellt musikteaterverk, och det var ett stort beslut att hennes första konsert var just en violinkonsert”, säger Barrière.
Oändlig dialog som metod
Dirigent Clément Mao-Takacs är entusiastisk över Matias Vestergårds och Sebastian Hillis musik. ”De är bra exempel på den nya kompositörgenerationen: deras musik är på en gång universell och personlig, och väldigt mogen till sin formhantering och klangvärld.” För Mao-Takacs är det viktigt att vara med och skapa ny tonkonst och han komponerar också själv.
”Between kan förnimmas som en gradvis stigning mot ljuset. Det uppstår en båge som växer sakta: först är det bara elektronik och en sopran, och slutligen har vi en violinkonsert. Varje verk lägger något till den här kedjan”, beskriver dirigenten.
Mao-Takacs konstaterar att tematiken med ljus och mörker har förekommit i många av La Chambre aux échos föreställningar, i såväl musiken, tematiken som scenografin. ”Det typiska för oss är att verken är som en resa och också publiken bjuds med på den. Alla av våra föreställningar utforskar övergångar, förändringar, skillnader mellan olika rum, ögonblick, perspektiv och tolkningar.”
Det här stöds av arbetsmetoden som är en oändlig dialog. På så sätt uppstår helhetskonstverk som inte ”försöker lösa en komplicerad helhet, utan utforskar den och lyfter fram dess rikedom.”
Vestergårds …THROUGH ITS DARKNESS (2020) inspireras av R. M. Rilkes dikt med myten om Orfeus och Eurydike som motiv. I det stiger man upp ur mörkret, medan tanken på en persika i Hillis verk Peach (2019) får färgerna att vakna på scenen. För Barrière handlar det också om hur den unga kompositören har hittat orkesterns möjligheter, dess saftighet och färgtoner. Trots sin unga ålder har Hilli redan nått stora framgångar som kompositör av orkestermusik.
Mörkrets landskap i Vestergårds verk …THROUGH ITS DARKNESS utgör en fortsättning på Study for Life, vars text kommer från T. S. Eliots berömda dikt The Hollow Men. Vid ruinerna efter första världskriget reflekterade den unga poeten över hur världen kan byggas upp igen. ”Katastrofer är aktuella nu – vad har de unga att säga om dem?” frågar Barrière. ”Just nu är de ungas erfarenhet att vi ärver en värld som håller på att gå under, men vi måste hitta ett band till tidigare generationer, det vill säga till dem som är skyldiga till undergången.”
Vägen till att finna sitt jag
Tonsättarens son anser att såväl modet som angsten från ungdomen är närvarande i de verk av Kaija Saariaho som nu uppförs. Graal théâtre hänger inte direkt ihop med jakten på den heliga graal, men när Barrière arrangerade verket tillsammans med tonsättaren och skapade sin egen text till det gestaltade han det som ett äventyr likt medeltida riddarepos – en ungdomens färd, letande efter en egen identitet. Denna mytiska färd görs av violinen, medan skådespelarens uppgift är att hitta en plats åt sig i verket och Barrières text.
”Han är inte solistens alter ego, utan mer lik ett märkligt djur som smyger i marginalen på medeltida bokillustrationer och visar på kaoset mellan radera”, beskriver Barrière.
Om den helga graal hittas i konserten, utgörs den medvetenheten om sig själv och andra. Clément Mao-Takacs fyller i att detta också är den större berättelsen i helheten Between. Rörelsen går från en sångare, en individ, mot en gemenskap.
”Alla dessa verk är också kampplatser, det är ju också kamp som är den etymologiska bakgrunden till ordet ’konsert’. Kamp med sig själv, världen och döden”, funderar dirigenten. ”Verken fungerar som ekon av varandra. Den verkliga ’Study for Life’, livsstudien, och den mytiska resan är sådana att man går tillbaka längs sina egna fotspår och sedan stegvis lite längre igen, tills ljus och skugga finner en perfekt balans.”
Between i Almisalen 31.8., 2. och 3.9.2022.
Text AULI SÄRKIÖ-PITKÄNEN