Skip to content

Internationella Nationalbaletten

Nationalbalettens vändpunkter 10

Dansarens arbete sträcker sig över språkmurar och ända från Nationalbalettens första steg har dansarna utgjort ett internationellt kollektiv över riksgränser och språkområden. För hundra år sedan tog sig den internationella dimensionen framför allt uttryck i inflytandet från ryska emigranter som flytt undan revolutionen. Den ryska balettimpressarion Sergej Djagilev hade redan i början av 1900-talet grundat det ryska balettkompaniet Ballets russes, som förde Rysslands blomstrande balettkonst till Västeuropa. Efter revolutionen fortsatte många ryska dansare och koreografer sin karriär i väst, och också i Helsingfors gavs balettundervisning av flera av den ryska balettskolans adepter.

Lucia Nifontova var en av de första finländska balettdansarna som gjorde internationell karriär, när hon på 1930-talet dansade i Monte Carlos ryska balett.

Finländare beger sig ut i världen

Majoriteten av dansarna vid Finska Operans balett var finska till långt efter krigen. Det kom dock internationella vindar till huset genom många utländska besökande dansare och koreografer. Många finländska dansare utnyttjade likaså möjligheterna att arbeta på internationella scener. Redan 1935 styrde Finlands klarast lysande balettstjärnor Lucia Nifontova och Arvo Martikainen kosan till Monte Carlos ryska balett som fortsatte traditionerna från Ballets russes. En annan av de tidigaste finländska balettdansarna, Margit Lilius, åkte för sin del samtidigt till Paris, medan balettmästare George Gé fortsatte sin karriär i bland annat Schweiz, Monaco och Sverige. Under andra världskriget begav sig Kari Karnakoski till USA med Monte Carlos ryska balett.

Direkt efter krigen rådde det rentav brist på dansare vid Finska Operan, då många dansare därifrån sökte sig ut i världen. Dansarna fick anställningar i Sverige, Schweiz, Italien och Frankrike, och exempelvis solistdansaren Eva Hemming i revyn på Tivoli i Köpenhamn. Stora Teatern i Göteborg anställde många unga dansare direkt från balettskolan, bland dem även 16-åriga Taina Elg, vars karriär fortsatte från Göteborg till London och Monte Carlo. Efter att ha skadat sig i unga 22 ås ålder slutade hon sin danskarriär och fick snart sitt första kontrakt som filmskådespelare i Hollywood.

Nationalbaletten, som i flera årtionden fortsatte sin verksamhet i den gamla Alexandersteatern, var fortsättningsvis väldigt finsk, medan dansare åkte från Finland utomlands. Exempelvis Sorella Englund flyttade efter några år vid Nationalbaletten 1966 till Danmarks kungliga balett, där hon avancerade till solistdansare och karaktärsdansare. Matti Tikkanen för sin del arbetade som solist- och premiärdansare vid Zürichoperans balett, Deutsche Oper am Rhein i Düsseldorf och baletten i Houston 1968–77. Dansare som senare sökte sig utomlands var exempelvis Veli-Pekka Peltokallio och Mikko Nissinen, som efter sin dansarkarriär har varit chef för Bostonbaletten.

Nationalbalettens internationalisering börjar

Italienska Alberto Morino, mexikanska Javier Torres och turkiska Özen Erdinc kom som unga till Nationalbaletten och gjorde långa karriärer som dansare i Finland. Torres och Erdinc dansade redan i det gamla Operahuset.

Dansfältets internationella prägel började synas i Nationalbalettens dansarkår under de sista åren i det gamla Operahuset på 1980-talet. När kompaniet växte i och med flytten till nya Operahuset 1993, ökade också internationaliseringen. Dansare med en lång karriär vid Nationalbaletten är bland annat portugisiska Marilena Fontoura, argentinska Francis Guardia, turkiska Özen Erdinc, mexikanska Javier Torres, italienska Alberto Morino samt svenska Henrik Burman. Småningom började också engelska ersätta finska som balettens arbetsspråk i och med att antalet utländska dansare ökade och också många gästkoreografer var utländska.

Balettkompaniernas internationalisering och det att dansare allt oftare sökte sig också till utländska kompanier började synas också på Nationalbaletten.  ”Dansarna är dagens nomader som ständigt rör sig över gränserna och samlar sitt levebröd och sina arbetserfarenheter från många trupper. Finlands nationalbalett, där nästan en tredjedel av dansarna är utlänningar, är inget undantag ens i Norden”, konstaterade Auli Räsänen i Helsingin Sanomat 2002. Andelen av utländska dansare ökade på 2010-talet till ungefär hälften bland annat genom internationella provdanser. Numera har cirka två tredjedelar av dansarna en utländsk bakgrund.

Dansare från hela världen deltog i Nationalbalettens provdans 2013. Även tv-nyheterna följde det internationella evenemanget.

23 nationaliteter på Nationalbaletten

Dagens Nationalbalett är i likhet med de flesta balettkompanier mycket internationell och truppens dansare representerar 22 olika nationaliteter. De flesta utländska dansare kommer från Europa: truppen har bland annat 13 italienska, fyra tjeckiska samt tre franska, tyska och brittiska dansare. Övriga världsdelar representeras av exempelvis sex amerikanska, fem kinesiska och japanska samt tre turkiska dansare. De mest långväga av kompaniets dansare kommer från Ecuador och Nya Zeeland.

På motsvarade sätt arbetar numera många finländska dansare med bakgrund på Nationalbaletten eller Balettläroanstalten ute i världen vid ett flertal balettkompanier. Exempelvis Maria Baranova har varit solist vid Bostonbaletten och premiärdansare vid Bajerska statsbaletten, Atte Kilpinen solist vid Hamburgbaletten och Ida Viikinkoski solist vid Parisoperans balett.

Text JUSSI ILTANEN
Bilder FINLANDS NATIONALOPERAS OCH -BALETTS ARKIV (Kari Hakli, Mirka Kleemola, Roosa Oksaharju), MUSEOVIRASTO (Pietinen)

Litteratur
Laakkonen bl.a. (toim.): Se alkoi joutsenesta. Sata vuotta arkea ja unelmia Kansallisbaletissa (Karisto 2021)
Suomen Kansallisbaletti 75 vuotta (Suomen Kansallisbaletti 1997)

Övriga källor:
Helsingin Sanomat 22.3.2002
Finlands Nationaloperas och -baletts arkiv
Nationalbalettens dansare åkte för att uppträda i Sydamerika 1968. Video, Yle Areena. https://areena.yle.fi/1-61276102

Se och lyssna på Arenan

Lyssna på Arenan och Sveriges Radio