Skip to content

Sommarturnéer och film för ut balett till hela folket

Nationalbalettens vändpunkter 4

Efter krigen fick hela Finland ta del av opera- och balettuppvisningar på sångarnas och dansarnas omfattande sommarturnéer. Artisternas blygsamma löneinkomster tvingade dem ofta att arbeta även på sommaren, och under ledning av Operans ekonomidirektör Alfons Almi genomförde de turnéer under semestern från huvudsysslan vid Operan. Även om verksamheten inte egentligen organiserades av Operan, var alla dansare och sångare därifrån.

Dansarna reste i egen tågvagn under sommarturnén. Här avreser man från Helsingfors järnvägsstation 1954 för att uppföra Svansjön.

Mångsidigt program

Sommarturnéer arrangerades årligen 1945–67. På den första turnén sommaren 1945 uppfördes operan Pagliacci samt balettscener till pianoackompanjemang. Senare år samlades en liten orkester för turnén. Den första turnén med enbart balett arrangerades 1947, när Svansjön reste på Finlandsturné. Verket var standardprogram på turnéerna och uppfördes under totalt sex somrar. Andra baletter på sommarturnéerna var bland annat Nötknäpparen, Sylfiderna, Coppélia, Prinsessan Törnrosa och Giselle samt Pessi och Illusia som fick sitt uruppförande på en sommarturné.

Pessi och Illusia, ett av de bäst kända verken i Finlands baletthistoria, fick sin premiär under en sommarturné. På bilden sommarturnéns unga huvudrollsdansare, Illusia Doris Laine och Pessi Heikki Värtsi.

Lokalerna där man uppträdde under sommarturnéerna varierade stort. I många städer var det riktiga teaterscener, exempelvis Åbo svenska teater, Tammerfors teater samt Kajana, Joensuu och Kotka stadsteatrar. Ofta var det dock scener på föreningshus, folkets hus och brandkårshus, som också lokala teatersällskap använde för sina föreställningar. Lämpliga turnélokaler var också exempelvis festsalen vid Niinisalo garnison, biografen Kinolinna i Pieksämäki, sågen i Pateniemi och Jylhämä kraftverk.

Omständigheterna var sällan idealiska för att dansa balett. Turnéscenerna hade inte ett dansgolv, utan många hade trägolv, från vilka dansarna kunde få stickor i fötterna när de gled på golvet. Turnéresorna gjordes i en egen tågvagn som också fungerade som inkvartering. Vagnen kopplades till vanliga passagerartåg som tog den till nästa turnéort. Ibland sträckte sig turnéerna även en båtresa bort till Mariehamn.

Vanligtvis arrangerades föreställningarna inomhus, men till exempel under turnén 1952 var den nordligaste programplatsen utomhus under midsommarnattens sol i Aavasaksa. Den gången hade man dock otur, för föreställningen måste inställas på grund av regnigt väder. Å andra sidan gav den inställda föreställningen turnéartisterna en andra ledig dag, för den en och en halv månad långa turnén hade endast en inplanerad ledigdag!

Pessi och Illusia från turnéscener till film

Pessi och Illusia sågs 1954 också i Bryssel, där balettens huvudstjärnor Doris Laine och Heikki Värtsi poserade vid reklamaffischen.

Den kanske mest minnesvärda sommarturnén genom tiderna gjordes 1952, när turnéprogrammet inkluderade uruppförandet av baletten Pessi och Illusia. Baletten med musik av Ahti Sonninen och koreografi av Irja Koskinen fick sin premiär i föreningshuset i Riihimäki. Verket baserade sig på en saga som Yrjö Kokko skrivit under kriget och som hade blivit mycket populär. Balettens huvudroller dansades av 20-åriga ungdomar, Illusia av Doris Laine, Pessi av Heikki Värtsi och Korsspindeln av Maj-Lis Rajala. 15 dansare och 11 musiker reste runt till 48 orter på olika håll i landet med tåg.

Efter sommarturnén i oktober 1952 sattes Pessi och Illusia också upp på Operahuset, med ny modernistisk scenografi och dräkter designade av Tove Jansson. Scenografin byttes dock mot mer traditionella kulisser bara några år senare. En filmversion gjordes av baletten och den spelades in i idrottshallen i Otnäs under vinternätter efter föreställningarna på Operahuset. Finlands första dansfilm i regi av Jack Witikka fick sin premiär i maj 1954. Samma år besökte baletten även Bryssel.

Turnéverksamheten återupptas under senare decennier

Intresset för turnéverksamheten började falna på 1960-talet, då den ökande bilismen gav människor möjligheter att besöka kulturevenemang längre borta, och inte ens en resa till Helsingfors var längre bara få förunnat. Även televisionens intåg under 1960-talet minskade intresset för film och levande föreställningar, när det gick att njuta av kultur hemma i tv-soffan. Balettens sommarturnéer slutade 1967 med Pessi och Illusia, den gången i koreografi av Elsa Sylvestersson.

Sommarturnétraditionen återupplivades på 2010-talet och föreställningarna på utomhusscener lockade stora massor. Konferencier Timo Sokura mötte en mångtusenhövdad publik i Jyväskylä 2014.

Under senare år har Nationalbaletten i stället för turnéer i huvudsak besökt olika platser i Finland med enstaka gästföreställningar exempelvis på landskapsteatrar. I mitten av 1970-talet arrangerades några sommarturnéer och då besöktes i bästa fall över 20 orter från Salo till Sodankylä. Turnéverksamheten återupptogs på 2010-talet med sommarföreställningar på utomhusscener i olika städer. Turnérepertoaren bestod av stycken från helaftonsverk och moderna dansverk gjorda enkom för turnén. Balettens besök blev försommarens höjdpunkt på många orter och i bästa fall lockade föreställningarna en mångtusenhövdad publik till torg och parker för att se balett.

Text JUSSI ILTANEN
Bilder FINLANDS NATIONALOPERANS OCH -BALETTENS ARKIVET (bl. a. Tenhovaara, Waldemar Baronin), MARJO TUOMI

Litteratur
Juhani Koivisto: Suurten tunteiden talo (WSOY 2011)
Laakkonen et. al. (red.): Se alkoi joutsenesta. Sata vuotta arkea ja unelmia Kansallisbaletissa (Karisto 2021)
Irma Vienola-Lindfors & Raoul af Hällström: Suomen Kansallisbaletti 1922–1972 (Fazer 1981)

Övriga källor:
Finlands nationaloperans och -baletts arkivet
Heidi Almi arkivet
Helsingin Sanomat 21.2.2010