Internationella toppar från öst och väst
Nationalbalettens vändpunkter 5
De internationella vindarna under decennierna efter andra världskriget förde med sig många stjärngäster till baletten från ledande kompanier såväl i öst som väst. Under ledning av ekonomidirektör Alfons Almi arrangerades från och med 1957 varje vår en internationell balettfest, där toppar från öst och väst träffades på ett unikt sätt mitt under kalla kriget.
Stjärnartister från Sovjetunionen
De första balettbesöken från Sovjetunionen till Helsingfors sågs redan strax efter kriget 1945, men då arrangerades besöken fortfarande genom Samfundet Finland-Sovjetunionen och var av politisk natur; syftet med besöken var att visa för finländarna hurdan kultur sovjetsystemet kan frambringa. Finland var det enda landet på andra sidan järnridån som tog emot kulturgäster från Sovjet.
Efter Stalins död 1954 började Sovjetunionen öppna sig mer mot väst också i kulturutbytets tecken. Finska Operan grep omedelbart chansen och var en av de första västerländska instanserna som samarbetade direkt med Sovjetunionen. Tack vare Alfons Almis förhandlingsförmåga var Finland framgångsrikt i konkurrensen om toppgäster och fick till ett rimligt pris sovjetiska balettstjärnor på besök till Helsingfors. Nu var det inte längre ideologi som främst låg bakom besöken, utan konsten.
Samarbetet med Sovjetunionen handlade framför allt om besök från Bolsjojteatern i Moskva. Till den första internationella balettfesten 1957 kom det så många som 26 gästdansare från Bolsjoj för att uppföra Svansjön och Fontänen i Bachtjisaraj tillsammans med dansare från Operans balett. Redan på hösten samma år besökte också baletten från Malyjteatern i Leningrad Operan i Helsingfors.
Kalla kriget avväpnades på scen
Årtiondena efter kriget var en guldålder också tack vare gästande dansare från väst. Ryska och amerikanska balettstjärnor träffades för första gången under kalla kriget på den internationella balettfesten i Helsingfors 1958, när dansare från American Ballet Theatre och Sovjetunionens viktigaste balettrupper besökte staden samtidigt och samlades runt middagsbordet tillsammans med finländska dansare. Kvällen fortsatte med dans och en lekfull hopptävling. Det lyckade mötet mellan öst och väst i Helsingfors fortsatte under senare år med bland annat ABT:s turné i Sovjetunionen och Bolsjojs besök i USA. Även Finland hade nytta av den internationella synligheten och fick inbjudningar till utlandsbesök.
På 1950- och 1960-talet sågs toppnamn inom balett ofta i Helsingfors. Exempelvis besökte brittiska Margot Fonteyn, som räknas till 1900-talets mest berömda dansare, Helsingfors fem gånger och Beryl Grey två gånger. Från Frankrike kom bland annat Parisoperans balettstjärnor Claude Bessy och Attilio Labis till Helsingfors.
Också de nära kontakterna österut fortsatte i form av regelbundna stjärnbesök. Till exempel besökte en av den ryska balettens mest berömda stjärnor, Maija Plisetskaja, Operan i totalt 20 föreställningar under åren 1960–73. Hon sågs även i publiken i det nya Operahuset vid Tölöviken 2007, på premiären för baletten Anna Karenina tillsammans med sin make Rodion Sjtjedrin, som hade skrivit musiken till verket. Andra ryska balettstjärnor som besökte Helsingfors är exempelvis Galina Ulanova, Raisa Strutjkova och Nikolai Fadejetjev.
Hela trupper som besökte Operan på 1960-talet var därtill bland annat ungerska statsoperans balett, bajerska statsoperans balett, Estoniateaterns balett, London Royal Ballet samt Sveriges och Danmarks kungliga baletter.
Finska Operan kunde ofta erbjuda världsstjärnorna enbart anspråkslösa gage, och arvodets litenhet motiverades med den lilla salongen. Alexandersteaterns begränsade scenstorlek innebar också en utmaning, i och med att dansare vana vid stora scener i Sovjetunionen och Västeuropas metropoler måste anpassa sin dans till Alexandersteaterns dimensioner. Å andra sidan fick den varma stämningen på den lilla teatern och den entusiastiska publiken världsstjärnorna att komma till Helsingfors om och om igen. För vissa stjärngäster fungerade Helsingfors även som mellanetapp på vägen till att gästa de stora balettscenerna i Ryssland.
Koreografsamarbete
Utöver dansarbesöken samarbetade baletten också med utländska koreografer. Redan före Bolsjojs första stora besök hade Fontänen i Bachtjisarajs koreograf Rostislav Zacharov anlänt till Finland från Sovjetunionen för att öva in sitt verk med dansarna vid Operans balett. Hans första besök följdes av flera andra koreograf- och repetitörsbesök årligen. Tack var gästkoreografer från Sovjet hade Finland en särställning jämfört med den övriga västvärlden, och exempelvis Leonid Lavrovskijs Stenblomman fick sin premiär utanför östblocket i Finland. Därtill samarbetade man bland annat genom att köpa balettskor från Bolsjoj till finländska dansare.
Operans balett fick även besök av toppkoreografer från väst. Den mest betydande av dem var Parisoperans balettchef Serge Lifar, som repeterade sina verk Romeo och Julia samt Suite en blanc med den finländska truppen 1960. Lifar, känd ute i världen för sina speciella tilltag, som lekfulla dueller, väckte stort intresse också hos pressen i Finland.
Stjärnbesöken fortsätter
Trots att antalet utländska stjärngäster minskade efter 1960-talet, har dansare från världstoppen setts på Nationalbaletten även under senare decennier. Balettgäster i det nya Operahuset har varit bland annat Roberto Bolle, Sylvie Guillem, Oliver Matz och Elisabeth Platel. Under Jorma Uotinens period som balettchef på 1990-talet arrangerades galaföreställningar på nyårsafton, med ytterligare lysande internationella stjärnor som Carla Fracci, Emmanuel Thibault, Paloma Herrera, Angel Corella, Irina Dvorovenko, Maxim Belotserkovsky, Jean-Guillaume Bart och Agnès Letestu.
Stjärngäster på 2010-talet var exempelvis Polina Semionova, Svetlana Zacharova, Tamara Rojo, Isabelle Ciaravola, Friedemann Vogel och Aleksei Timofejev. När coronapandemin försatte hela världen i undantagstillstånd fick Nationalbaletten en unik möjlighet att engagera Maria Kochetkova för spelåret 2020–2021 och hon hann dansa i baletten Piraten innan pandemin igen tvingade att avbryta föreställningsverksamheten. Anmärkningsvärda besök av hela trupper på 2000-talet har varit exempelvis Nederlands Dans Theater 2007, Mariinskijteaterns balett 2010 och Bostonbaletten 2012.
Även utländska koreografer, repetitörer och lärare besökte baletten allt oftare, i och med att världsberömda toppkoreografers tolkningar blev vanligare på Nationalbalettens repertoar. Helaftonsbaletter har iscensatts av bland annat Patrice Bart, Natalia Makarova, Sylvie Guillem, John Neumeier och Heinz Spoerli och moderna dansverk har inövats för Nationalbalettens dansare av exempelvis Mats Ek, Jiří Kylián, Ohad Naharin och William Forsythe.
Text JUSSI ILTANEN
Bilder FINLANDS NATIONALOPERANS OCH -BALETTENS ARKIVET (Taisto Tuomi, Roosa Oksaharju)
Litteratur
Juhani Koivisto: Suurten tunteiden talo (WSOY 2011)
Laakkonen ym. (toim.): Se alkoi joutsenesta. Sata vuotta arkea ja unelmia Kansallisbaletissa (Karisto 2021)
Suomen kansallisbaletti 90 (Suomen kansallisbaletti 2012)
Irma Vienola-Lindfors & Raoul af Hällström: Suomen Kansallisbaletti 1922–1972 (Fazer 1981)
Övriga källor:
Finlands nationaloperans och -balettens arkivet
Askelkuvioita ja rytminvaihdoksia 6: Tässä teille balettia Neuvostoliitosta! Podcast, Yle Areena 2021.
Se på Elonet
Lyssna på Arenan
Vi rekommenderar
Finska Operan får en balettrupp
Gé, Saxelin, Gé, Saxelin…
Frontturnéer och sorgebud
Sommarturnéer och film för ut balett till hela folket
Balettmästarna byts, Sylvestersson består
Nationalbaletten ambassadör för Finlandsbilden
Från privat balettskola till yrkesläroinrättning
