Idén om att uppföra operan i ett hotellrum föddes när Thomas arbetade i Perth i Västaustralien 2014. Operan framfördes på ett lokalt hotell av en sopran och en pianist. Pianot placerades i badrummet, sopranen sjöng i rummet och publiken bestod av högst 20 personer. Operan Den mänskliga rösten bygger på huvudpersonens emotionella och dramatiska telefonsamtal med sin älskare. ”Att få följa sångarens finstämda beskrivning av psykets stegvisa nedbrytning på så nära håll var en gripande upplevelse som rörde många i publiken till tårar.”

Ända från början av sin karriär har Thomas utforskat vad opera är och vad det kunde vara. Men alldeles särskilt vad opera innebär i vår tid och på en specifik plats.

Thomas har en lång bana inom operaledning bakom sig. Fram till våren 2023 var han generaldirektör och konstnärlig chef för operan i Nya Zeeland. Tidigare har Thomas varit bland annat kreativ chef för Irlands nationella operahus i Wexford och konstnärlig chef för gruppen Lost & Found Opera som han grundade i Australien. Han har examen från St. Edmund Hall vid universitetet i Oxford med filosofi och moderna språk som huvudämnen.

”Utifrån min teaterbakgrund och med min nyfikna natur ifrågasatte jag vad opera är. Varför är det betydelsefullt? Vad är det i operaupplevelsen som speciellt fascinerar publiken? Hur ser framtiden ut för opera?”

”Min bakgrund kan beskrivas som mångfacetterad. Ursprungligen jobbade jag med teater, men redan tidigt under min karriär fick jag möjligheten att regissera Gian Carlo Menottis opera The Medium med studerande vid Trinity College. Utifrån min teaterbakgrund och med min nyfikna natur ifrågasatte jag vad opera är. Varför är det betydelsefullt? Vad är det i operaupplevelsen som speciellt fascinerar publiken? Hur ser framtiden ut för opera? De här frågorna har blivit till bärande teman i min karriär.”

Thomas minns mycket väl ett ögonblick när han tvivlade på om han alls vill jobba med opera. Det var en vanlig dag före kvällens föreställning på kungliga operan i Covent Garden, där Thomas då, i början av sin karriär, arbetade som regiassistent. Huvudrollsinnehavaren blev sjuk och en ersättare måste hittas på kort varsel. Thomas hade en halv timme på sig att för sångaren förklara regins huvuddrag i ett verk som hade repeterats i flera veckor.

”Det var givetvis utmanande och jobbigt från ett konstnärligt perspektiv. Men det blev också en vändpunkt i min karriär, för då började jag fundera över hur saker och ting kunde göras på ett annorlunda sätt. Vad är det som egentligen är viktigt vid uppkomsten av ett verk?” 

Thomas minns att det som slutligen tände gnistan för opera hos honom var att konstartens helhetsmässighet fascinerade honom. ”När de olika elementen i en föreställning, musiken, texten, rörelsen, ljussättningen, dräkterna och kulisserna fungerar ihop, kan slutresultatet vara en omvälvande upplevelse för såväl publiken som verkets skapare.” 

Thomas arbetade internationellt som frilansande operaregissör, men frågan om vad opera kunde vara inspirerade honom att grunda en egen operagrupp. 

Opera på operans villkor

Thomas beslöt flytta från Irland till Perth i Västaustralien och startade där sin egen operagrupp Lost and Found. För att finansiera denna fria grupp arbetade han samtidigt med administration vid en lokal konstinstitution.

”Där fick jag extremt bra insikter i att leda ett mångkonstnärligt program i en stor organisation. Jag lärde mig budgetering, planering, personalledning och marknadsföring och PR. Men samtidigt kunde jag förstås finansiera mitt arbete med den fria operagruppen.”

Gruppen Lost and Found Opera verkade i den traditionella operarepertoarens gränsområden och skapade experimentella och platsbundna produktioner, där det centrala var en berättande växelverkan mellan rummet och verket. ”Det är förstås affärsverksamheten som är orsaken till att vi fokuserar på verk som ingår i kärnrepertoaren. Men det som speciellt fascinerade mig var allt som låg i utkanten av den. Och det fick vi experimentera med inom Lost and Found.”

Mest minnesvärda regiarbeten från den tiden är En mänsklig röst som uppfördes i ett hotellrum, Viktor Ullmanns The Emperor of Atlantis som framfördes i en synagoga och Georges Bizets Don Procopio som uppfördes i en italiensk club- och bröllopslokal.

Vad är opera?

Thomas konstaterar ofta att opera måste tilltala oss här och nu.

”I operahusens kärnrepertoar ingår verk som publiken älskar. Men för att opera som konstart ska ha en framtid, måste man också beställa nya uruppföranden och hitta nya sätt att tolka relationen mellan publiken och de uppträdande i verk i den traditionella repertoaren. Det måste därtill föras en ärlig debatt om vilka verk som är viktiga för oss i dag.”

Ett exempel som Thomas lyfter fram är Kaija Saariahos, Sofi Oksanens och Aleksi Barrières Innocence, som även framfördes på Nationaloperan hösten 2022 och var enormt framgångsrik här. Operan behandlade nutidens trauman och hur man kan klara sig genom dem.

”Innocence har många element för att studera det mänskliga och kanske det var därför den var så betydelsefull för många. Men det är också värt att observera att verket tänjde på gränserna till vad opera i själva verket är. Det är ett tema som jag vill utforska med mina kollegor.”

Thomas framhåller att vi numera omskapar verk från det förflutna, som ofta hade en annan kontext än dagens. Världen omkring oss förändras, och så måste också operan förändras.

”Vi måste betrakta gamla verk genom dagens linser, men också genom de linser som vi som samhälle har.”

Nytt hem i Finland

Thomas flyttade med sin familj till Finland redan i början av sommaren. I familjen ingår hans fru och två döttrar, av vilka den yngre flyttade till Finland med föräldrarna. Med familjen kom också deras katt av rasen Devon Rex. Thomas själv kommer faktiskt också ursprungligen från Devon i Storbritannien.

Han besökte många kulturevenemang under sommaren i Finland. Bland annat Operafestivalen i Nyslott, där han såg tonsättaren Outi Tarkiainens nya opera A Room of One’s Own, i Tusby såg han Trapped Butterfly och i Tavastkyro Människor i sommarnatten.

”Det är särskilt ovanligt och uppmuntrande att det finns publik för nya finska verk. Och att det finns publik utanför Helsingfors. Jag upplever det som viktigt att en institution som Nationaloperan kan finnas till för människor i hela landet.”

I Finland är Thomas speciellt förtjust i de långa sommarkvällarna, finländarnas humor och naturen.

”Finländarna är så varma och roliga! Varför pratas det aldrig om finländarnas fantastiska humor? För mig visar sig Finland som en alldeles speciell plats. Jag väntar förstås i synnerhet på att få möta såväl den finländska publiken som konstnärer.”

Thomas är väldigt lycklig över naturen och årstiderna i Finland. ”Jag älskar trädgårdsarbete och efter många år i Nya Zeeland är det fint att vara på det här halvklotet. Årstiderna syns ju särskilt väl just i trädgården.

Det viktigaste i arbetet är människorna

Thomas har bara en månad av arbete här bakom sig, så det är för tidigt att säga hur en typisk arbetsdag se ut. Å andra sidan finns det egentligen ingen typisk arbetsdag vid en institution som Nationaloperan. Arbetet bygger på växelverkan med andra människor och sådan är alltid oförutsägbar.

”Men i grund och botten handlar mina arbetsdagar om de centrala frågorna: vad vi gör, varför vi gör det och hur vi gör det. Det är sådant som jag måste fatta beslut om.”

Thomas har deltagit i planeringen av kommande operasäsonger, men eftersom tidsspannet för operaplanering är så långt, är de följande två säsongerna ännu präglade av föregångaren Lilli Paasikivi. Men vill han ändå säga något om planerna för kommande säsonger?

Thomas understryker att med tanke på konstartens fortbestånd är det viktigt att beställa nya verk, men lika viktig är också kärnrepertoaren. Det är även Nationaloperans uppgift att utveckla den finska operakonsten.

”Jag är medveten om att detta är en nationell konstinstitution, som har en speciell plats i finländarnas hjärta. Det är utgångspunkten för mitt jobb här.”

Thomas inledde sitt arbete medan renoveringen av Operahuset fortfarande var i full gång. Alltså kommer han att bekanta sig med själva byggnaden först under höstens lopp. ”Men det viktigaste i operahuset är självklart människorna som jag får arbeta med. En enorm mängd talang, framåtblickande och högklassigt arbete. Jag hoppas att jag kan bidra med kreativitet och fantasi till denna blandning.”

Intervju PETRA RÖNKÄ
Bilder JUSSI HELLSTEN, JANNE LEHTINEN, EMMA SUOMINEN