A = Alt

Kören är indelad i fyrastämmor efter sångarnas röstläge: sopraner, altar, tenorer och basar. Inom varje stämma finns ytterligare en tudelning efter tonhöjden. Alten är körens lägsta kvinnoröst. I musiken för damkör skapar altarna en klanglig grund. I passager för blandad kör har stämman sin plats mellan de höga och de låga tonerna och gör klangen djup och mjuk. Stämmans sångare har ett register som motsvarar antingen mezzosopraner eller altar.

B = Bas

Basen är den lägsta mansstämman i kören, hela klangens sockel. Förutom den brummande rösten sägs basarna vara mysiga typer litet som nallebjörnar. Är det bara så att speciellt jovialiska personer söker sig till stämman eller är det den låga rösten som gör sångaren gemytlig?

C = Höga C

De höga rösternas, sopranernas och tenorernas chans att glänsa är det berömda höga C. Det hörs ibland i verkens höjdpunkter. I körens musik förekommer det sällan. A som ligger ett och ett halvt steg under räcker mer än nog till för en ståtlig tenorkarriär.

D = Don Giovanni

Don Giovanni hör till de operor som innehåller rätt lite musik för kören och mellan körscenerna finns det långa pauser. Under dem kan sångarna gå på gym eller i bastun, sticka, virka studera eller om inte annat så titta på Netflix. Många använder tiden till att repetera. Det man sysslar med måste vara sådant som man kan avbryta omedelbart. Väntetiden känns rastlös för sångarna. Trots att man med säkerhet vet, att det ännu är en timme kvar tills scenen kallar, går det inte att slappna av. Man får aldrig försena sig.

E = Premiär

Fastän operasångarna har gjort sitt arbete i åratal och har skapat vissa rutiner, så försvinner premiärens magi och pirrande känsla aldrig. Premiären är en höjdpunkt, där en ny föreställning visas upp för publiken. Repetitionerna har slutförts och verket börjar leva sitt eget liv.

F = Fack

Man brukar kalla sångarnas rösttyp för fack. Det bestäms enligt röstens naturliga höjd och volym, men påverkas också av hur mörk eller ljus, hur smidig eller tung rösten är. En hög mansröst kan till exempel vara dramatisk eller lyrisk, spiel- eller karaktärstenor. Nationaloperans kör består av en god blandning av de olika rösttyperna. I kören finns klara höga stämmor, saftiga altar, mustiga basar, mm. I många verk blir sångarna tvungna att också sjunga utanför sitt eget fack. Det kräver god fysik och yrkesskicklighet.

G = Glamour

I operakören blir glamouren en del av arbetet och för sångarna kan den personliga glamouren vara en riktigt vanlig hemmakväll på soffan. Man blir nog van vid praktfulla kostymer och lyx men också i själva arbetet finns det ögonblick som är fulla av glamour. De uppkommer då publiken tar emot verket med en entusiasm som känns ända upp på scenen.

H = Halsinfektion

Inflammation i luftvägarna är ett rent helvete för en sångare; då går det nämligen inte att arbeta. Om flunsan slår till, är det bara att stanna hemma och vila, försöka bota sig med det ena eller andra knepet så sjukdomen går över så snabbt som möjligt och inte smittar ner kollegerna. Det är bara att ty sig till hela arsenalen av zinksprej och inhalering, näskanna och vitaminer.

I = Improvisation

Operasångarna i kören måste kunna improvisera. Regissörerna litar på kören och ger oftast ganska ungefärliga direktiv om vad de förväntar sig att kören gör på scenen. Det kan vara fråga om hovfolk på fest eller jordbrukare mitt i arbetet.

J = Juice eller vatten

En torr hals fungerar inte och sångarna måste dricka mycket, helst vatten. Speciellt viktigt är det att se till att man dricker tillräckligt i de verk som är livligt rörliga på scenen. Om scenografin använder sig av exempelvis sand, halm eller andra uttorkande element, brukar scenen fuktas för att göra det möjligt att sjunga.

K = Kolleger

Det bästa i arbetet är körens övriga operasångare som man har nära samarbete med, ofta direkt hudkontakt. Med åren blir kollegerna nära vänner, sångarbröder och -systrar. Det stöd och den uppmuntran som man får från sina arbetskamrater räddar en under en dålig dag – sådana råkar var och en ut för då och då.

L = Lita på varann

En god föreställning kräver förtroende, såväl i musiken som på scenen. Körens operasångare arbetar tillsammans och slagkraftig blir gruppen då alla litar på varandra. Om man blir tvungen att tvivla på sig själv eller på gruppen, fungerar föreställningen inte.

M = Musikteater

Opera är i grund och botten en kombination av skådespeleri och sång, således musikteater. Finns det någon annan konstgenre som samtidigt för samman musik, dans, skådespel och bildkonst?  Kombinationen blir en större upplevelse än delarnas summa.

N = Scenen

Scenen är en helig plats för sångarna och dess magi avtar inte med åren.

O = Opera

O som opera, den västerländska konstens kungsgren. Utöver konstupplevelser förmedlar operan också de västerländska traditionerna. Det handlar om seklergamla traditioner, som dagens kultur inte så ofta hänvisar direkt till. Det kan vara fråga om små detaljer i seder och bruk, hur man håller i ett glas eller lyfter på kjolen. Traditionen hjälper oss att förstå varifrån vi kommer och vilka vi är.

P = Pianissimo

Pianissimo betyder att man sjunger mycket svagt. Fastän man lätt kommer ihåg operakörens största klanger, så är det nog pianissimona som får en att tappa hakan. Nationaloperans kör är det enda gänget i landet som med sin storlek och sitt kunnande kan trolla fram ett pianissimo som fyller hela salen.

Q = MånQören

Det är härligt att sjunga Månkören i Puccinis Turandot. Den har en skön melodi och magiska pianissimon som under scenens lopp växer till ett stort dån. Ta och lyssna på den!

R = Rampfeber

Körens operasångare deltar i så många föreställningar att de inte är nervösa att gå ut på scenen. Erfarenheten ger en viss säkerhet och då man sjunger i kören gör man det tillsammans med resten av gänget. Anledning till rampfeber kan man få då man har en solistroll eller i situationer där man tvingas hoppa in för en insjuknad solist.  Då blir det spännande och adrenalinet pumpar, men det är bara bra. Rampfebern ger glans åt arbetet. Det tvingar en att koncentrera sig och gör föreställningen bättre.

S = Sopran

Sopranen är körens höga damröst som ofta sjunger melodin. Sångarna uppfattas olika beroende på röstläget och de högt klingande sopranerna upplevs lätt som flickaktiga. Ofta får de också spela flickor på scenen, medan de lägre klingande altarna får vara mammor.

T = Tenor

Tenorerna som hör till de höga mansrösterna i kören uppfattar naturligtvis sin stämma som körens bästa. Av andra får man rådet att inte ställa sig framför en tenor på scenen, då han sjunger högt och hårt. Tenorernas högt liggande stämmor är ofta tunga att sjunga, lite som en sportprestation.

U = Utantill

Arbetet i Operans kör kräver att man lär sig utantill en enorm mängd text och musik. Varje sångare gör det på sitt sätt. För somliga är texten lättare att lära sig, för andra melodierna och så finns det de som lär sig helheten på en gång, då scenaktionen kommer med. Inlärningen varierar också beroende på livssituationen. Om man samtidigt måste lära sig flera nya verk på olika språk, kan något av dem vara knepigare. Man kan inte heller helt lita på att språket är bekant, eftersom det finns utfyllnadsord som inte används i normalt tal.

V = Vampyrer och zombier

Då man föreställer sig en operakör, tänker man väl först på glittrande festkläder och hovdanser, men i rollistorna det finns också förvånansvärt ofta vampyrer och zombier. Därutöver kan rollgestalterna vara börsmäklare, vanligt folk, soldater, flickor, fyllbultar, sjömän, glädjeflickor, hotelldirektörer, intrigmakare, nunnor och bybor.

W = Wagner

Richard Wagners stora operaklassiker innehåller ståtlig musik. De är medryckande allkonstverk med härliga vokalpartier. Det krävs god fysik och tuffa röster att sjunga dem. Melodilinjerna är långa och de höga stämmorna hålls länge i de över regionerna.

X = X-position

Sällan ser man kören sjunga i x-position med spretande armar och ben. En sådan scen finns emellertid i Fantomen på Operan, som kväll efter kväll drev publiken vild.

Y = Publiken

Utan publik skulle det inte finnas något arbete för kören eller Nationaloperan. Publikens reaktioner är det som ger operasångaren de mest givande upplevelserna. Var annars får man uppleva så intensiva stunder tillsammans med 1 500 människor?

Z = Zitti zitti-kören

Manskören Zitti-zitti i Rigoletto kräver rytmisk precision och stringens. Regin placerar sångarna långt ifrån dirigenten och varandra, och därför blir man tvungen att vara extremt koncentrerad för att hållas i rytmen. Det finns situationer i körarbetet där det är svårt eller omöjligt att se dirigenten. Då är det viktigare än någonsin att kunna lita på sina kolleger.

Å = Åland

Tre operor som utspelas på Åland har getts i Operahuset: Rödhamn, Kung Karls Jakt och senast i vintras 2019 Is, som fick god respons från publiken.

Ä = Äääh … röstvård

I körarbetet ingår under en sex dagars vecka en mycket mångsidig repertoar. Rösten måste vårdas så den inte blir trött. Vården kan bestå av att få eller ge sånglektioner, av sömn, vila och tystnad samt av att man sköter om sin egen kropp och gör röstövningar. Gemensamma röstöppningar hålls inte utan var och en får se till att det egna instrumentet är uppvärmt inför repetitionerna.

Ö = ”öööh” eller blackout

Blackout, stunder då man plötsligt inte minns vad som skall ske eller vad man borde sjunga, det är någonting som händer var och en. I kören är det kanske bara grannen som märker det och under pauserna skrattar man välmenande åt situationen. Det viktigaste då man får blackout är att man håller god min och döljer situationen, gör lurandet till en konst.

Text TUIKE LEHKO
Översättning JAN GRANBERG
Bilder HEIKKI TUULI, STEFAN BREMER och SAKARI VIIKA