Inhemska Operan, senare Finska Operan och Finlands nationalopera, inledde sin verksamhet 1911 i Alexandersteatern, vid Bulevarden. Balettdansare anställdes från och med hösten 1921.

George Gé och Alexander Saxelin var turvis balettmästare vid Finska Operans balett ända till 1960-talet. Vad allt hände under de första decennierna?

Vinter- och fortsättningskrigen 1939–44 påverkade balettens verksamhetsmöjligheter på många sätt. Under kriget rådde ett strikt dansförbud, för det ansågs inte passande med sällskapsdans samtidigt som soldater stupade vid fronten.

Efter krigen fick hela Finland ta del av opera- och balettuppvisningar på sångarnas och dansarnas omfattande sommarturnéer. Sommarturnéer arrangerades årligen 1945–67.

De internationella vindarna under decennierna efter andra världskriget förde med sig många stjärngäster till baletten från ledande kompanier såväl i öst som väst.

1962 började en period vid Nationaloperans balett då kompaniet saknade en stadigvarande chef. Istället hade baletten allt oftare gästande utländska koreografer och lärare.

Strax efter krigen började baletten resa på besök även utomlands. Det första besöket genomfördes så tidigt som 1946 och gick till Kungliga operan och Konserthuset i Stockholm. Året därpå styrde en mindre grupp kosan mot Danmark och Norge.

Finlands nationaloperas och -baletts balettläroanstalt har en historia som sträcker sig till Nationalbalettens första år på 1920-talet, när det även gavs undervisning i samband med balettruppen. Till en början drev danskonstnärerna en avgiftsbelagd privat dansskola i samband med Operan.